Min tanke är att komma igång med bloggandet så snart som möjligt och att då dela med mig av reflektioner kring min och andras forskning, främst om sociala medier men även om annat av sociologiskt intresse. När jag väl har kommit igång ska jag lyfta fram gamla bloggposter, de måste bara skrivas om något för att passa bloggens nya format.

Jag hade inte satt min fot i Lund sedan förra vårterminen och den sista erfarenheten av denna stad och universitet var att jag någon vecka tidigare hade blivit intervjuad för personaltidningen LUM. Intervjun föranleddes av det exotiska faktum att jag är näringslivsforskare, eller kanske bättre; näringslivssociolog. Att jag skriver “exotisk” har sin orsak. Det uppfattas många gånger som något väldigt oväntat men trots allt värdefullt. Hur kommer det sig då att inte fler forskare och framfrallt sociologer arbetar tätt inpå näringslivet?

För den som har legat i Lund är universitets valspråk “Ad utrumque paratus” – “beredd till bådadera” på latin – med all säkerhet bekant. Det var den gamle Vergilius ord som fick stå modell när universitetet ville framstå som en kropp vars studenter kunde ta till både böcker och svärd. Detta i en tid då Skåne just hade erövrats från Danmark. Jag kom att tänka på det här valspråket när jag besökte Lund. Vad betyder det idag? Det förefaller vara en ganska avlägsen tanke att dagens studenter skulle ta till svärdet. Inte minst sedan Ernst-Hugo Järegård i rollen som den förbittrade överläkaren Stig Helmer i serien Riget ställde sig på Rigshospitalets tak och blickade ut över sundet. Med blicken fäst på Barsebäcks skorstenar utbrast han “Tack, ni svenska vakttorn. Med plutonium tvingar vi dansken på knä. Här: Danmark, utskitet av kalk och vatten. Och där: Sverige, hugget i granit. Danskjävlar. Danskjävlar!”

Idag skulle väl knappast danskarna ses som universitetets främsta fiende. Tvärtom, snarare. Frågan är då på vad sätt valspråket “Ad utrumque paratus” ska förstås idag? Att ta till svärdet är något som känns hopplöst omodernt men när det förstås rent metaforiskt tror jag vi har att göra med något annat. Universitetet är idag olyckligt osynligt och är knappast vad som i dagligt tal refereras till som tanke- och utvecklingsledande. Det är synd, för jag tror att så skulle kunna vara fallet. Kanske är en av orsakerna bakom detta tillstånd att blicken inte sträcker sig längre paradislundens gränser? Med detta sagt menar jag inte att vi, likt Stig Helmer i Riget, skulle kunna blicka mot lärdomsstaden för att skymta topparna av Lunna pågar och utbrista “Tack, ni lundensiska vakttorn…”.

Det jag eftersöker är snarare att fler sociologer och likasinnade söker sig ut i världen för att nosa på den och göra den lite bättre, lite smartare. En sådan resa behöver inte vara livslång men att lägga några år av sitt liv på att prova på en annan värld kan vara berikande under såväl resans gång som vid hemkomsten. Jag är övertygad om att jag kommer att återvända till den akademiska världen förr eller senare. När jag gör det kommer jag dock att ha med mig en kunskap som inte bara kan bidra med att utveckla akademin utan också rusta studenterna för att kunna leva upp till universitets valspråk. På ett annat sätt, i en annan tid.

Foto: Wikimedia commons

Är du intresserad av att vara med? Vad bra! Skicka ett mail till martin[a]goodold.se där du skriver några korta ord om dig själv och lämnar information om dina användarnamn på Gowalla, Foursquare och (om du kan) Twitter. Jag kommer att genomföra ungefär 10 intervjuer vilket innebär att det blir nödvändigt att göra ett urval för att få en bredd bland de som intervjuas.

Intervjuerna kommer att genomföras i Malmö under oktober och november och beräknas ta ungefär en timme i anspråk. Tiden är dock något som varierar från intervju till intervju.

Du garanteras fullständig anonymitet och ingen personlig information kommer att spridas, vare sig inom Good Old eller till någon annan. Intervjuerna kommer att spelas in för att senare skrivas ut, helt eller delvis. Utskrifterna kommer senare att citeras i vetenskapliga publikationer såväl i engelsk översättning som på svenska.

Tänk om det skulle vara möjligt att göra något mer med en streckkod? De finns ju redan där så varför inte använda dem! Att så göra är en av möjligheterna som Stickybits tillhandahåller. Med hjälp av en .app för iPhone eller Android kan streckkoder skannas och göras sociala. Efter att ha skannat strekkoden ges du möjlighet att lägga till foto, ljud, video eller kommentarer. Om du vill så går det även att, via webben lägga till andra filer som exempelvis .pdf eller .zip.

Vad är då poängen med en tjänst som denna? Först och främst är det roligt. Det finns dock stora möjligheter att på allvar lägga ett socialt lager till den fysiska verkligheten och de objekt som cirkulerar i den:

1. Matbutiken. Du stöter på produkter som ser lockande ut men eftersom du vet att en fancy design inte är någon garanti för att innehållet i en matförpackning smakar bra vill du veta mer om produkten i fråga. I ett annat fall kanske du stöter på en produkt som du inte har någon som helst aning om hur den ska tillagas. I båda fallen kan du ta del av (och senare dela med dig till andra) av recept, kommentarer eller smakrecensioner.
2. Biblioteket. Skanna streckkoden och ladda upp en recension, en sammanfattning eller tips om var boken kan köpas billigt. Kanske är du en sådan som helst undviker att samla redan lästa böcker i ett hemmabibliotek? Ladda i så fall upp en annons så att du kan få en peng för att bli av med ditt lästa exemplar.
3. Systembolaget. Det finns mängder med utmärkta tjänster för vinrecensioner och jag använder ofta VinVins iPhone-app. Det är dock krångligt att söka genom att på egen hand skriva in artikelnummer eller vinets namn. Att istället kunna skanna streckkoden för att på det sättet få tillgång till recensioner som är producerade av de som använder – eller dricker – vinet skapar ett mervärde. Du får på så sätt information om var vinet har druckits, till vilken mat det kan tänkas passa och i vilka sammanhang det har varit mer eller mindre uppskattat.
4. Klädbutiker. Tänk dig ett klädesplagg som ser vackert ut i butiken men som helt tappar form eller färg efter första tvätten. Att få sådan information redan när du står i omklädningsrummet är värdefullt och kan samtidigt sätta press på högre kvalitetskrav hos inköpare.
5. Restaurangen. Att läsa recensioner av restauranger är ett bra sätt att skapa sig en bild av vilket slags kök du kan förvänta dig vid ett framtida besök. Men en restaurang har ofta många maträtter att välja mellan och att få recensioner från dem som inte arbetar som professionella matrecensenter kan i vissa fall ge en något mer trovärdig bild v hur maten kan tänkas smaka. Att därför uppmana restaurangen att knyta en streckkod till varje maträtt i menyn skapar en möjlighet för dess besökare att interagera runt maträtterna och med varandra.

I framtiden kan vi räkna med att fler applikationer och tjänster av det här slaget dyker upp. Den sociala webben är i hög grad en fråga om att interagera kring sociala objekt där tjänster av olika slag fungerar som sociala mellanhänder. Att, som Stickybits, fungera som en mellanhand för att låta fysiska objekt anta sociala former och utgöra grund för interaktion är en spännande utveckling. Frågan är dock vad som händer med fysiska objekt när de på allvar blir sociala?

Den där vintriga morgonen i februari utgjorde inte enbart startskottet för en vändning i min karriär utan har också fått mig att reflektera över min roll som sociolog, disputerad forskare och universitetslektor. Akademin ska rusta studenter för framtiden såväl teoretiskt som metodologiskt och kanske till och med socialt. Vad betyder det då när en av dem som har stått i pulpeten dag ut och dag in upplever att miljön i näringslivet är obekant?

Efter fyra månader på min arbetsplats börjar jag landa i denna nya verklighet och kan konstatera att de båda världar som jag nu slits mellan har mycket att lära av varandra. Vi har att göra med olika sätt att handskas med utmaningar, sätt att ställa frågor, vägar till problemlösning och strategier för att organisera verksamheten. Att som fors- kare dimpa ned i ett sådant sammanhang resulterar i en kreativ kollision som kan ge goda kunskaper om båda dessa världar. Jag ser med spänning fram emot vad kollisionen resulterar i. Ingenting kommer att vara sig likt.

Fotnot: Texten publicerads ursprungligen i ZOOM – Nyhetsblad från Högskolan i Halmstad. Nummer 4 • 2010 • v. 23.

Sedan en tid tillbaka arbetar jag med att skapa en förståelse för den uppsjö av populärvetenskaplig text som publiceras i syfte att uttolka betydelsen av sociala medier. Det är ett ganska krävande projekt med tanke på att närläsningar ska göras av ett tjugotal av de viktigaste popvetenskapliga böckerna (med tillhörande bloggar och liknande). Arbetet med dessa har på sätt och vis försvårat för mig vad gäller den tidigare uttryckta tanken att dela med mig av alla anteckningar. Även om det för närvarande håller på att växa fram ordentliga texter är de ännu inte i ett sådant skick att de är begripliga utanför själva skrivprocessen. Så fort de antar en form som möjliggör begriplig läsning och diskussion kommer jag att dela med mig av dem.

Tills dess vill jag bidra med något annat. För att visa på möjligheten att använda andra uttrycksformer än det skrivna ordet har jag gjort små filmer med hjälp av Xtranormal. I följande klipp från YouTube ges en bild av vad mitt arbete för tillfället kretsar kring:

Den här filmen tillkom som en personlig reaktion på det förarbete som krävs för deltagande i vetenskapliga konferenser. Strax innan detta filmklipp skapades hade jag lämnat ifrån mig ett abstract för deltagande vid en konferens i Milano under hösten 2010. Nedan följer det abstract jag skickade i sin helhet:

Abstract proposal – session 46: Social networks and new forms of sociability

Rationalised intimacy: towards a sociological understanding of social media

Early sociological accounts of the Internet most often explored the difference between online and offline social realities with an emphasis on online social relationships as forming  the base of a distinct space of possibilities. As a consequence of the social and semantic turn in web development, online space is now conceptualised in a profoundly different manner. Not only is it regarded as an extension of the social realm offline but indeed as a regulating layer thereof. To a large extent, the formation of the discursive field of social media is driven by self acclaimed experts with an aspiration to proclaim that we are witnessing a fundamental change of society and social relationships. Taking its point of departure in a framework of cultural studies and discourse analysis, this paper sets out to explore the arguments put forward in the 20 most influential popular scientific books published on the subject of social media. Arguing that these social media visionaries are important actors in the regulation as well as articulation of the meaning of social media, this paper highlights core assumptions and lines of arguments upon which the popular scientific texts are based. These assumptions and arguments, in turn, are put under sociological scrutiny in order to facilitate an understanding of social media that does not merely rely on utopian prophecies on technological innovation but rather takes into account a sociological understanding of the complexities of late modern society.

Det är verkligen tråkigt att skriva abstracts. Lika tråkigt är det att läsa dem. Därför verkade det lockande att arbeta med filmer för att kommunicera ett vetenskapligt budskap. Inte minst med tanke på att det är roligare och att det på ett tydligt sätt frångår det akademiska formspråket. För att se vilka möjligheter som finns att arbeta på det här sättet valde jag att skapa ytterligare ett filmklipp vilket i sig fungerade som ett abstract. Till arrangören av en konferens skrev jag:

Dear Paolo,

Since this is a conference on visual sociology, I thought a visual abstract –  a “vidstract” – would better than the ordinary 250 word textual piece. So, please take a look on YouTube where you will find my abstract: http://www.youtube.com/watch?v=vh6JbLQYseQ

Hope to see you in Bologna this summer.

Best wishes,

Martin Berg

Det är fråga om en konferens i Bologna som arrangeras av International Visual Sociology Association. Med tanke på att det är en konferens av och för sociologer som arbetar med visuella medier tycktes det vara möjligt att finna ett annat formspråk för ett abstract.

Filmen lades upp på forskningsprojektets och min personliga Facebooksida och framkallade genast ett antal reaktioner. Det sades bland annat att jag hade:

satt in en text i någon sorts autoprogrammerings-program som har gjort om texten till tal & en rörlig gubbe. Men du har inte (under de 2½ minut som jag orkade titta) tillfört något till texten som gör den till annat än en uppläst text och en nalle som rör sig.

Jag fick frågor om vad det visuella egentligen tillför och om det egentligen är lämpligt att publicera filmklipp som i det närmaste är 10 minuter långa. Min tanke med dessa var att visa på ett annat sätt att arbeta och ett annat sätt att förmedla ett budskap. Som en humoristisk kommentar på den diskussion som hade uppstått publicerade jag ett tredje filmklipp:

Att det höjdes något kritiska röster är inget som förvånar mig men det finns andra aspekter av den här typen av arbetssätt. Det är inte bara en fråga om att finna andra uttryckssätt. Det handlar också om synlighet. Ett vanligt abstract och ett paper som presenteras vid en vetenskaplig konferens leder i bästa fall till diskussion av någon form. Det hör dock inte till ovanligheten att det främst är fråga om att presentera för själva presentationens egen skull. Det som visar sig i mitt fall är att själva filmklippen som sådana genererade ett trettiotal kommentarer och har sammantagna blivit sedda mer än 300 gånger. Det i sig tycker jag är intressant att reflektera över.

Vid en sökning efter “Twitter” på Amazon radas boktitel efter boktitel upp som har gemensamt att de inte bara har fina omslag utan dessutom att de har en journalistisk karaktär. Det tycks vara fallet att en mängd litteratur om sociala medier publiceras men att en väldigt liten andel av den kan betraktas som akademisk eller forskningsbaserad. Att så är fallet är inte särskilt märkvärdigt med tanke på att forskning (och publicering av den) tar oerhört mycket tid i anspråk. Till en början ställde detta till med problem för mig. Jag ville mejsla fram en förfinad forskningsfokus i relation till befintlig forskning men visste inte hur det skulle göras när fältets aktörer företrädesvis ägnade sig åt att rida på på den “hype” som omgärdade Twitter och andra sociala medier. Den litteratur som fanns att tillgå skulle kunna betraktas som en del av det empiriska fältet snarare än analytiska hjälpmedel för att skapa en förståelse för detta fält.

Efter att ha ägnat en del av gårdagen åt att läsa Clay Shirkys (2008) Here comes everybody slog det mig att jag skulle kunna arbeta på ett något annorlunda sätt än jag inledningsvis hade planerat att göra. Istället för att fundera över hur den problematiska brytpunkten mellan vetenskaplig och journalistisk (eller kanske bättre; businessorienterad) litteratur ska hanteras väljer jag att sätta den senare under granskning. Som en del av mitt forskningsprojekt kommer jag därmed att ur sociologisk synvinkel studera den typ av texter som skrivs om sociala medier.

Det är ofta möjligt att skönja en entusiasm och optimism i ovan nämnda typ av journalistisk text. Det jag intresserar mig för är vad som egentligen sägs i dessa texter, vilka möjligheter som tillskrivs sociala medier, hur den sociala världen och dess aktörer förstås, vilka grundläggande samhällsförändringar som förutsätts (och inväntas) och vad det är som inte sägs eller diskuteras i dessa sammanhang. Vilka grundläggande antaganden vilar dessa optimistiska berättelser på och hur kan dessa betraktas ur ett sociologiskt perspektiv?

Vilka frågor som kommer att vara avgörande kommer att visa sig under arbetets gång. Det jag dock betraktar som avgörande är att det finns en relation mellan innehållet i den här typen av text såväl utvecklingen av sociala medier som deras användning. Den här typen av litteratur ska därmed inte enbart betraktas som entusiastiska samtidsdokument utan snarare som delar av hela det maskineri som formar de sätt på vilka sociala medier förstås. På så sätt kommer den här studien att utgöra en mycket viktig del i strävan att förstå hur det kommer sig att så många människor av idag väljer att engagera sig i sociala medier och nätbaserad interaktion.

För att utveckla de här tankarna behöver jag din hjälp! Berätta gärna för för mig vilken litteratur om sociala medier som du har inspirerats eller utmanats av. Vilka är de texter du tycker ska läsas? Det kan vara fråga om såväl vanliga pappersböcker som e-böcker, blogginlägg eller podcaster. Det tycks ju trots allt vara på det sättet att vi måste vidga begreppet “litteratur” i det här sammanhanget. Kom med tips, twittra om det här inlägget och uppmana dina vänner att bidra till utvecklingen av detta projekt. Jag är väldigt tacksam för din hjälp! Du kan antingen kommentera detta blogginlägg, kontakta mig på twitter eller skicka ett mail.

Lästips

Shirky, Clay (2008), Here comes everybody : the power of organizing without organizations. New York: Penguin Press.