Delstudie #1: Vardagsliv

En av de delstudier som ingår i det här forskningsprojektet syftar till att förstå sociala medier som en del av vardagslivets sociala interaktioner och relationer. Arbetstiteln för denna delstudie är kort och gott Vardagsliv. Simple is beautiful! I denna del av forskningsprojektet försöker jag närma mig sociala medier ur ett socialpsykologiskt perspektiv genom att dels studera de relationer som upprättas mellan aktörer på nätet och dels genom att studera interaktions- och kommunikationsmönster av olika slag. Detta är den första egentliga ”fältanteckningen” på martinberg.se och jag vill påminna om att dessa texter ska vara ofärdiga och skulle egentligen ha hamnat i min anteckningsbok men att jag har valt att arbeta på detta sätt. Läs mer om detta arbetssätt i ett tidigare inlägg.

Twitter och Facebook används som bekant inte bara för att etablera relationer mellan människor utan också för att kommunicera vardagshändelser och för att dela med sig av olika slags reflektioner eller budskap av olika slag. Det händer ofta att jag låter meddela att jag går till jobbet, att jag tar ett glas vin på någon bar eller (framför allt under den senaste veckan) att jag med stor möda och bitter uppsyn renoverar min lägenhet. Kort och gott delar jag med mig av skeenden i min vardag och att så göra har mer eller mindre blivit till en djupt inrotad vana. I allt högre grad upplever jag att jag måste meddela att jag gör det ena eller det andra. Denna lust att kommunicera och att låta skeenden i min vardagsverklighet kablas ut handlar inte enbart om att jag hellre twittrar än, för att ta ett aktuellt exempel, river ned strukturtapeter. Snarare har vi att göra med en särskild typ av relation som upprättas mellan närvaron ”online” och ”offline” (dessa begrepp kan tyckas både gammalmodiga och motsägelsefulla men jag kommer faktiskt inte på någon  bättre begreppsapparat). Låt oss för en stund göra en utvikning.

En av de viktigare diskussionerna inom tidigare forskning om nätet och dess betydelse för social interaktion har varit just distinktionen mellan online och offline. Trots att begreppen känns ganska tråkiga är detta fortfarande en viktig fråga att fördjupa sig i med tanke på att det finns en grundläggande och företrädesvis kroppslig skiljelinje mellan dessa dessa två aspekter av den sociala världen. Även om det går att se en skillnad mellan nätbaserade interaktioner och sådana som äger rum ”face to face” i världen offline (även om även denna är medierad på ett flertal andra sätt – mer om det i ett annat inlägg) är det idag möjligt att notera hur en sådan gränsdragning blir allt suddigare. Flertalet forskare har tidigare påpekat att livet online måste förstås som en del av den sociala och politiska verkligheten offline (se till exempel Robins och Webster 1999; Robins 2000) men frågan är om det idag inte krävs att vi vänder på förhållandet mellan online och offline. För att förstå livet offline tycks det vara nödvändigt att vi betraktar det som invävt i de skeenden och interaktioner som äger rum online. Denna tanke har uttryckts av internetforskaren Christine Hine som talar om vikten av att finna en metod som kan studera detta fenomen:

A key challenge for the future is to develop forms of ethnography that take seriously the social reality of online settings, whilst also exploring their embedding within everyday life. (2008: 258, min kursivering)

Den flora av applikationer och tjänster som idag håller på att växa fram problematiserar ytterligare skiljelinjen mellan online och offline. Som exempel kan nämnas att den trendrapport för 2010 som Good Old just har publicerat genomgående pekar på (och närmast förutsätter) att tjänster online går mot att bli djupt förankrade i vardagslivet offline (och vice versa). Det tycks inte längre vara en fråga om att, såsom flertalet visionära forskare en gång antog (tidiga exempel möter i Rheingold 1995; Turkle 1995/1997), vi förflyttar oss till gemenskaper online för att möjliggöra en annan form av liv. Istället verkar det som att  tjänster online används för att lägga ytterligare ett lager till verkligheten och erfarenheten offline. Ett talande exempel på detta är ”augmented reality” som tycks föra med sig att en digitaliserad tolkning av världen runt om kring oss framstår som mer informativ och rikare på uttryck än vad dess analoga motsvarighet är. Sci fi? På sätt och vis, men också en realitet. Även om den här typen av exempel på hur gränsen mellan online och offline gradvis suddas ut kvarstår faktum att någon form av skiljelinje måste förutsättas. Vi äter, renoverar lägenheter och sover trots allt offline (även om det ibland sker med hjälp av verktyg och kommunikationsflöden som företrädesvis har sin bas online).

Vi återgår till mitt intresse att studera interaktionsmönster och relationer inom sociala medier. När vi förstår ovan nämnda skiljelinje i relation till människor som individer och aktörer framstår den som särskilt intressant och det är en viktig bakgrundsfaktor för vad delstudie #1: vardagsliv fokuserar på. Trots att vi alltid befinner oss offline skapar vi någon form av identitet online och jag är intresserad av vad som växer fram i brytpunkten mellan dessa aspekter av vardagslivet och den sociala världen. Hur ska då sociala medier och den betydelse dessa har för människor och deras vardagsliv förstås?

Det är lätt att tala om sociala medier ur ett perspektiv som lägger störst tonvikt vid dess tekniska aspekter. För några år sedan skrev bloggaren Brian Solis att sociala medier är en fråga om sociologi snarare än teknologi. Vi kan skapa spännande funktioner och roliga applikationer men vi bör ställa oss den mest grundläggande frågan om vilket slags behov, begär eller önskan som ligger bakom användandet av sociala medier. Varför ska jag över huvud taget twittra om att jag river ned tapeter i min lägenhet? Hur kommer det sig att denna tydligt kroppsliga och svettiga aktivitet tycks kräva ett kommunikativt ”lager” som möjliggör ett parallellt samtal därom? Att kommunikationen får en så pass framskjuten roll är intressant. Flertalet socialpsykologiska teoretiker (t ex Mead 1934) vill göra gällande att framväxten av det mänskliga ”jaget”, det vill säga människan som en aktör med möjlighet att reflektera över sig själv och sin omvärld, uteslutande har sin bas i sociala relationer. Ska denna tanke dras till sin spets innebär det att en människa behöver interagera för att överhuvudtaget kunna existera. Paradoxalt nog är det alltså genom handling som vi ges en möjlighet att agera (som aktörer). Vad det för med sig är att vår kommunikation av vardagshandlingar är en fråga om att låta dem bli del av ett socialt sammanhang. Vi tycks kunna ta makten öve det sociala samspelet och interagera för att det ska framstå som möjligt att agera.

Den här tanken kretsar på sätt och vis kring två storheter: aktörer och relationer. I den sociala världen online går det inte att tala om en verklighet i egentlig bemärkelse utan denna byggs upp av och utvecklas genom relationer av olika slag. Relationer som alltid har en koppling till livet offline. När vi betraktar aktörer online ser vi en viss förskjutning i förhållandet mellan aktör och sociala relationer. För att överhuvudtaget vara en aktör online krävs det en ständig aktivitet. I det fall en användare i, låt säga, en nätgemenskap är passiv går det egentligen inte att tala om denne som en aktör. För att vara aktör krävs det trots att att det är tal om någon form av handling. I detta sammanhang blir det dock återigen viktigt att ta skiljelinjen mellan online och offline i beaktande. Men kan det vara möjligt att relationer och skeenden online vid en punkt börjar leva sitt eget liv? Att de, så att säga, friställs från den hand som styr offline?

Oavsett hur denna sista tanke ska förstås tror jag att handling online utkristalliserar sig i två typer. För det första är det möjligt att agera i samklang med andra aktörer och att relationer därmed upprättas. Det kan vara fråga om att konversera eller på annat sätt utbyta information mellan aktörer. I de fall vi har att göra med budskap som sänds ut utan att bli uppfångade av en kommunikativ motpart har vi dock att göra med en andra typ av handling: vi ges en möjlighet att interagera med oss själva. Vi delar med oss av våra funderingar och erfarenheter men ingen svarar. Trots detta fortsätter vi att göra uppdateringar. Jag föreställer mig att även detta är fråga om en typ av relation som upprättas om än mellan ”jag” och ”mig” men det görs samtidigt i relation till någon föreställd andre. Vad vi därmed kan se är att sociala medier i huvudsak kretsar kring är relationer. Kanske är det inte en fråga om aktörer utan snarare om upprättande av relationer? Om så skulle vara fallet är det av vikt att titta närmare på hur dessa relationer upprättas, mellan vilka aktörer det görs, i vilken takt det sker, om det finns olika typer av relationer och hur de skiljer sig från relationer offline. Jag föreställer mig att följande relationer är värda att uppmärksamma:

  1. Mellan online och offline (och just eftersom det finns en relation är också gränsen dem emellan något suddig)
  2. Mellan jag och mig. Jag ser mig själv agera och kan, till skillnad från vad som är fallet i vardagslivet offline, betrakta ”mig” utan att det sker genom andra människor. Det är en fråga om att, som jag diskuterade i min doktorsavhandling (Berg 2008), ”bli den andre i sig själv”. Fallet är då inte att jag enbart kan känna mig själv genom den andre utan snarare intar jag den andres position för att på så sätt förstå mitt agerande,
  3. Mellan mig och du. Jag agerar och skapar något som kan betraktas som ”mig”. Detta mig får på sätt och vis en egen existens eftersom andra kan citera mig, ReTweeta mig, åt inkludera mig i andra sammanhang.
  4. Mellan du och dem. Jag har möjlighet att agera i relation till vad jag förstår som ett du (vilket för detta du enbart kan förstås som ett ”mig”) samt i relation till alla de andra ”du” som personen i fråga relaterar till.

Än så länge är detta i allra högsta grad tankar som kräver utveckling, fördjupning och vidare reflektion. Efter att ha skrivit dessa rader har rubriken ”Spegeljag och nätverksrelationer” kommit att framstå som något viktigt. Om så är fallet ska jag fundera vidare på. Nu är det dock snart helg och jag ska återgå till att renovera min lägenhet. Givetvis kommer jag att twittra om det. Jag vill ju inte agera i ensamhet (om nu det ens är möjligt).

Lästips

Berg, Martin (2008), Självets garderobiär: självreflexiva genuslekar och queer socialpsykologi. Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet.

Hine, Christine (2008), ‘Virtual Ethnography: Modes, Varieties, Affordances’, i Nigel Fielding, Raymond M. Lee, och Grant Blank (red.), The SAGE Handbook of Online Research Methods. London: Sage, 257-70.

Mead, George Herbert (red.), (1934), Mind, self, and society : from the standpoint of a social behaviorist Chicago: University of Chicago Press.

Rheingold, Howard (1995), The Virtual Community: Finding Connection in a Computerized World. London: Minerva.

Robins, Kevin och Webster, Frank (1999), Times of the Technoculture: From the Information Society to the Virtual Life. London & New York: Routledge.

Robins, Kevin (2000), ‘Cyberspace and the World We Live In’, i David Bell och Barbara M. Kennedy (red.), The cybercultures reader. London: Routledge, 77-95.

Turkle, Sherry (1995/1997), Life on the Screen: Identity in the Age of the Internet. London: Phoenix.


What Others Are Saying

  1. Pingback: Delstudie #2: Kropp | Martin Berg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>