Tagga världen och gör tingen sociala!

2010/06/07 i Uppsnappat | 0 kommentarer

I samband med SXSWi 2010 lanserades Stickybits, en produkt vars genialt enkla grundtanke är att knyta olika slags digitalt material till fysiska objekt som kan identifieras med en streckkod. Att dela med sig av länkar, kortare budskap och kommentarer har kommit att bli en självklar aktivitet på den sociala webben och eftersom informationen många gånger är ohanterligt omfattande hjälps vi åt att kategorisera den genom taggar. Det finns dock ofta ett glapp mellan den sociala och den fysiska världen eftersom det krävs en lätthanterlig koppling dem emellan. Även om det med hjälp av QR-koder är möjligt att lägga ett digitalt lager till den fysiska världen finns det (ännu) inte många objekt som har en sådan kod associerad med sig. Vanligare däremot är det att det finns en streckkod. Allt från spaghetti till böcker och vinflaskor har en sådan kod kopplad till sig för att det ska vara enkelt att med ett kassasystem registrera när produkten köps.

Tänk om det skulle vara möjligt att göra något mer med en streckkod? De finns ju redan där så varför inte använda dem! Att så göra är en av möjligheterna som Stickybits tillhandahåller. Med hjälp av en .app för iPhone eller Android kan streckkoder skannas och göras sociala. Efter att ha skannat strekkoden ges du möjlighet att lägga till foto, ljud, video eller kommentarer. Om du vill så går det även att, via webben lägga till andra filer som exempelvis .pdf eller .zip.

Vad är då poängen med en tjänst som denna? Först och främst är det roligt. Det finns dock stora möjligheter att på allvar lägga ett socialt lager till den fysiska verkligheten och de objekt som cirkulerar i den:

  1. Matbutiken. Du stöter på produkter som ser lockande ut men eftersom du vet att en fancy design inte är någon garanti för att innehållet i en matförpackning smakar bra vill du veta mer om produkten i fråga. I ett annat fall kanske du stöter på en produkt som du inte har någon som helst aning om hur den ska tillagas. I båda fallen kan du ta del av (och senare dela med dig till andra) av recept, kommentarer eller smakrecensioner.
  2. Biblioteket. Skanna streckkoden och ladda upp en recension, en sammanfattning eller tips om var boken kan köpas billigt. Kanske är du en sådan som helst undviker att samla redan lästa böcker i ett hemmabibliotek? Ladda i så fall upp en annons så att du kan få en peng för att bli av med ditt lästa exemplar.
  3. Systembolaget. Det finns mängder med utmärkta tjänster för vinrecensioner och jag använder ofta VinVins iPhone-app. Det är dock krångligt att söka genom att på egen hand skriva in artikelnummer eller vinets namn. Att istället kunna skanna streckkoden för att på det sättet få tillgång till recensioner som är producerade av de som använder – eller dricker – vinet skapar ett mervärde. Du får på så sätt information om var vinet har druckits, till vilken mat det kan tänkas passa och i vilka sammanhang det har varit mer eller mindre uppskattat.
  4. Klädbutiker. Tänk dig ett klädesplagg som ser vackert ut i butiken men som helt tappar form eller färg efter första tvätten. Att få sådan information redan när du står i omklädningsrummet är värdefullt och kan samtidigt sätta press på högre kvalitetskrav hos inköpare.
  5. Restaurangen. Att läsa recensioner av restauranger är ett bra sätt att skapa sig en bild av vilket slags kök du kan förvänta dig vid ett framtida besök. Men en restaurang har ofta många maträtter att välja mellan och att få recensioner från dem som inte arbetar som professionella matrecensenter kan i vissa fall ge en något mer trovärdig bild v hur maten kan tänkas smaka. Att därför uppmana restaurangen att knyta en streckkod till varje maträtt i menyn skapar en möjlighet för dess besökare att interagera runt maträtterna och med varandra.

I framtiden kan vi räkna med att fler applikationer och tjänster av det här slaget dyker upp. Den sociala webben är i hög grad en fråga om att interagera kring sociala objekt där tjänster av olika slag fungerar som sociala mellanhänder. Att, som Stickybits, fungera som en mellanhand för att låta fysiska objekt anta sociala former och utgöra grund för interaktion är en spännande utveckling. Frågan är dock vad som händer med fysiska objekt när de på allvar blir sociala?

Taggar: , , ,

En kreativ kollision

2010/06/07 i Publikationer, Samverkan | 0 kommentarer

En kreativ kollision. Brief. Lead. Pitch. Recap. Engelska ord blandade med svenska haglade runt mig på det måndagsmöte som inledde min tid som forskare på den strategiska webbyrån Good Old i Malmö. Det var en helt ny värld för mig som var van vid lärarmöten, ängsliga diskussioner om kursplaner, lärandemål och sektionspolitiska program. I stället talades det om kunder, strategier och, vilket inte kom som en överraskning, om att det numera fanns en forskare på företaget. Forskaren var jag och det slog mig ganska snabbt att den värld i vilken jag skulle tillbringa de närmaste tre åren var radikalt annorlunda än vad jag var van vid.

Den där vintriga morgonen i februari utgjorde inte enbart startskottet för en vändning i min karriär utan har också fått mig att reflektera över min roll som sociolog, disputerad forskare och universitetslektor. Akademin ska rusta studenter för framtiden såväl teoretiskt som metodologiskt och kanske till och med socialt. Vad betyder det då när en av dem som har stått i pulpeten dag ut och dag in upplever att miljön i näringslivet är obekant?

Efter fyra månader på min arbetsplats börjar jag landa i denna nya verklighet och kan konstatera att de båda världar som jag nu slits mellan har mycket att lära av varandra. Vi har att göra med olika sätt att handskas med utmaningar, sätt att ställa frågor, vägar till problemlösning och strategier för att organisera verksamheten. Att som fors- kare dimpa ned i ett sådant sammanhang resulterar i en kreativ kollision som kan ge goda kunskaper om båda dessa världar. Jag ser med spänning fram emot vad kollisionen resulterar i. Ingenting kommer att vara sig likt.

Fotnot: Texten publicerads ursprungligen i ZOOM – Nyhetsblad från Högskolan i Halmstad. Nummer 4 • 2010 • v. 23.

Taggar: ,

Back in the saddle

2010/05/24 i Forskningsprojektet, Metod, Publikationer | 1 kommentar

Time flies och det är evigheter sedan jag sist postade något på den här bloggen. I föregående inlägg påpekade jag att mitt forskningsprojekt hade nått en kritisk vändpunkt. Jag har fått många bra kommentarer och för dem är jag tacksam. Det kritiska i denna vändpunkt förstärktes ytterligare då jag besökte South by Soutwest Interactive i Austin, Texas. Nu försöker jag så gott det går att arbeta vidare med mitt projekt i den riktning det nu pekar.

Sedan en tid tillbaka arbetar jag med att skapa en förståelse för den uppsjö av populärvetenskaplig text som publiceras i syfte att uttolka betydelsen av sociala medier. Det är ett ganska krävande projekt med tanke på att närläsningar ska göras av ett tjugotal av de viktigaste popvetenskapliga böckerna (med tillhörande bloggar och liknande). Arbetet med dessa har på sätt och vis försvårat för mig vad gäller den tidigare uttryckta tanken att dela med mig av alla anteckningar. Även om det för närvarande håller på att växa fram ordentliga texter är de ännu inte i ett sådant skick att de är begripliga utanför själva skrivprocessen. Så fort de antar en form som möjliggör begriplig läsning och diskussion kommer jag att dela med mig av dem.

Tills dess vill jag bidra med något annat. För att visa på möjligheten att använda andra uttrycksformer än det skrivna ordet har jag gjort små filmer med hjälp av Xtranormal. I följande klipp från YouTube ges en bild av vad mitt arbete för tillfället kretsar kring:

Den här filmen tillkom som en personlig reaktion på det förarbete som krävs för deltagande i vetenskapliga konferenser. Strax innan detta filmklipp skapades hade jag lämnat ifrån mig ett abstract för deltagande vid en konferens i Milano under hösten 2010. Nedan följer det abstract jag skickade i sin helhet:

Abstract proposal – session 46: Social networks and new forms of sociability

Rationalised intimacy: towards a sociological understanding of social media

Early sociological accounts of the Internet most often explored the difference between online and offline social realities with an emphasis on online social relationships as forming  the base of a distinct space of possibilities. As a consequence of the social and semantic turn in web development, online space is now conceptualised in a profoundly different manner. Not only is it regarded as an extension of the social realm offline but indeed as a regulating layer thereof. To a large extent, the formation of the discursive field of social media is driven by self acclaimed experts with an aspiration to proclaim that we are witnessing a fundamental change of society and social relationships. Taking its point of departure in a framework of cultural studies and discourse analysis, this paper sets out to explore the arguments put forward in the 20 most influential popular scientific books published on the subject of social media. Arguing that these social media visionaries are important actors in the regulation as well as articulation of the meaning of social media, this paper highlights core assumptions and lines of arguments upon which the popular scientific texts are based. These assumptions and arguments, in turn, are put under sociological scrutiny in order to facilitate an understanding of social media that does not merely rely on utopian prophecies on technological innovation but rather takes into account a sociological understanding of the complexities of late modern society.

Det är verkligen tråkigt att skriva abstracts. Lika tråkigt är det att läsa dem. Därför verkade det lockande att arbeta med filmer för att kommunicera ett vetenskapligt budskap. Inte minst med tanke på att det är roligare och att det på ett tydligt sätt frångår det akademiska formspråket. För att se vilka möjligheter som finns att arbeta på det här sättet valde jag att skapa ytterligare ett filmklipp vilket i sig fungerade som ett abstract. Till arrangören av en konferens skrev jag:

Dear Paolo,

Since this is a conference on visual sociology, I thought a visual abstract –  a ”vidstract” – would better than the ordinary 250 word textual piece. So, please take a look on YouTube where you will find my abstract: http://www.youtube.com/watch?v=vh6JbLQYseQ

Hope to see you in Bologna this summer. :)

Best wishes,

Martin Berg

Det är fråga om en konferens i Bologna som arrangeras av International Visual Sociology Association. Med tanke på att det är en konferens av och för sociologer som arbetar med visuella medier tycktes det vara möjligt att finna ett annat formspråk för ett abstract.

Filmen lades upp på forskningsprojektets och min personliga Facebooksida och framkallade genast ett antal reaktioner. Det sades bland annat att jag hade:

satt in en text i någon sorts autoprogrammerings-program som har gjort om texten till tal & en rörlig gubbe. Men du har inte (under de 2½ minut som jag orkade titta) tillfört något till texten som gör den till annat än en uppläst text och en nalle som rör sig.

Jag fick frågor om vad det visuella egentligen tillför och om det egentligen är lämpligt att publicera filmklipp som i det närmaste är 10 minuter långa. Min tanke med dessa var att visa på ett annat sätt att arbeta och ett annat sätt att förmedla ett budskap. Som en humoristisk kommentar på den diskussion som hade uppstått publicerade jag ett tredje filmklipp:

Att det höjdes något kritiska röster är inget som förvånar mig men det finns andra aspekter av den här typen av arbetssätt. Det är inte bara en fråga om att finna andra uttryckssätt. Det handlar också om synlighet. Ett vanligt abstract och ett paper som presenteras vid en vetenskaplig konferens leder i bästa fall till diskussion av någon form. Det hör dock inte till ovanligheten att det främst är fråga om att presentera för själva presentationens egen skull. Det som visar sig i mitt fall är att själva filmklippen som sådana genererade ett trettiotal kommentarer och har sammantagna blivit sedda mer än 300 gånger. Det i sig tycker jag är intressant att reflektera över.

Taggar: , , , , , , , , , , ,

En kritisk vändpunkt. Nu behöver jag din hjälp!

2010/03/03 i Annan forskning, Forskningsprojektet, Fältanteckningar, Uppsnappat | 15 kommentarer

Den senaste tiden har jag arbetat med att orientera mig bland litteratur och vetenskapliga artiklar. Att så göra är en viktig (och tidskrävande) del av forskningsprocessen eftersom det inledningsvis är en fråga om att utveckla och förfina fokus för övergripande problemformuleringar i relation till befintlig forskning. Det finns mängder med forskning om internetrelaterade fenomen, om interaktion på nätet och om dess sociala dimensioner. Även om det inte kom som någon nyhet visade det sig ganska snabbt att forskning om sociala medier är olyckligt underrepresenterad i dessa sammanhang. Det framstår tydligt att den akademiska forskningen släpar efter rejält. Vid en sökning i vetenskapliga tidskrifter efter nyckelordet ”Twitter” kom jag främst i kontakt med artiklar som på olika sätt behandlade fågelsång. Kanske är det inte särskilt märkvärdigt men med tanke på att sökresultatet på Amazon ger ett radikalt annorlunda resultat blir det dock möjligt att ringa in en tydlig problematik.

Vid en sökning efter ”Twitter” på Amazon radas boktitel efter boktitel upp som har gemensamt att de inte bara har fina omslag utan dessutom att de har en journalistisk karaktär. Det tycks vara fallet att en mängd litteratur om sociala medier publiceras men att en väldigt liten andel av den kan betraktas som akademisk eller forskningsbaserad. Att så är fallet är inte särskilt märkvärdigt med tanke på att forskning (och publicering av den) tar oerhört mycket tid i anspråk. Till en början ställde detta till med problem för mig. Jag ville mejsla fram en förfinad forskningsfokus i relation till befintlig forskning men visste inte hur det skulle göras när fältets aktörer företrädesvis ägnade sig åt att rida på på den ”hype” som omgärdade Twitter och andra sociala medier. Den litteratur som fanns att tillgå skulle kunna betraktas som en del av det empiriska fältet snarare än analytiska hjälpmedel för att skapa en förståelse för detta fält.

Efter att ha ägnat en del av gårdagen åt att läsa Clay Shirkys (2008) Here comes everybody slog det mig att jag skulle kunna arbeta på ett något annorlunda sätt än jag inledningsvis hade planerat att göra. Istället för att fundera över hur den problematiska brytpunkten mellan vetenskaplig och journalistisk (eller kanske bättre; businessorienterad) litteratur ska hanteras väljer jag att sätta den senare under granskning. Som en del av mitt forskningsprojekt kommer jag därmed att ur sociologisk synvinkel studera den typ av texter som skrivs om sociala medier.

Det är ofta möjligt att skönja en entusiasm och optimism i ovan nämnda typ av journalistisk text. Det jag intresserar mig för är vad som egentligen sägs i dessa texter, vilka möjligheter som tillskrivs sociala medier, hur den sociala världen och dess aktörer förstås, vilka grundläggande samhällsförändringar som förutsätts (och inväntas) och vad det är som inte sägs eller diskuteras i dessa sammanhang. Vilka grundläggande antaganden vilar dessa optimistiska berättelser på och hur kan dessa betraktas ur ett sociologiskt perspektiv?

Vilka frågor som kommer att vara avgörande kommer att visa sig under arbetets gång. Det jag dock betraktar som avgörande är att det finns en relation mellan innehållet i den här typen av text såväl utvecklingen av sociala medier som deras användning. Den här typen av litteratur ska därmed inte enbart betraktas som entusiastiska samtidsdokument utan snarare som delar av hela det maskineri som formar de sätt på vilka sociala medier förstås. På så sätt kommer den här studien att utgöra en mycket viktig del i strävan att förstå hur det kommer sig att så många människor av idag väljer att engagera sig i sociala medier och nätbaserad interaktion.

För att utveckla de här tankarna behöver jag din hjälp! Berätta gärna för för mig vilken litteratur om sociala medier som du har inspirerats eller utmanats av. Vilka är de texter du tycker ska läsas? Det kan vara fråga om såväl vanliga pappersböcker som e-böcker, blogginlägg eller podcaster. Det tycks ju trots allt vara på det sättet att vi måste vidga begreppet ”litteratur” i det här sammanhanget. Kom med tips, twittra om det här inlägget och uppmana dina vänner att bidra till utvecklingen av detta projekt. Jag är väldigt tacksam för din hjälp! Du kan antingen kommentera detta blogginlägg, kontakta mig på twitter eller skicka ett mail.

Lästips

Shirky, Clay (2008), Here comes everybody : the power of organizing without organizations. New York: Penguin Press.

Taggar: , , , , , , ,

Sociala medier gör dig jaktlysten, inte snäll

2010/02/25 i Forskningsprojektet, Okategoriserat, Sociologi, Teori, Uppsnappat | 1 kommentar

Häromdagen läste jag en tweet där trendanalytikern Göran Adlén berättar att hans kommande trendspaning ska visa att ”sociala medier gör oss till snällare och vänligare personer”. När dessa rader hamnade i mitt blickfång satt jag vid mitt arbetsbord och läste Lenins (ja, sådant kan man visst läsa även som anställd på ett företag) On the Significance of Militant Materialism (1922). Det tog inte många sekunder innan den ideologikritiska överkokningen var ett faktum. Utan att ha tagit del av denna ännu ej publicerade trendspaning vill jag i all enkelhet diskutera några punkter som jag tror är av vikt för att resonera kring sociala medier. Även om jag är en ivrig förespråkare för de nya umgängesformer och interaktionsmönster som möjliggörs av de nya medierna vill jag understryka vikten av att inta ett kritiskt förhållningssätt till dessa såväl som det kulturindustriella maskineri som utgör deras ekonomiska vagga.

Den första teoretiker jag kom att tänka på när jag läste ovan nämnda tweet var Herbert Marcuse (1964) som i sin One-Dimensional Man förde fram en tydlig kritik mot hur det kapitalistiska systemet av hans tid använde sig av den teknologi som då var att betrakta som ny eller modern. En viktig tanke för honom var att denna teknologi – framförallt teven – ledde till en form av totalitarism varigenom raffinerade och effektiva metoder för ett slags kontroll av individens utvecklades. I kontrast till den rådande föreställningen menade därmed Marcuse att teve inte bör förstås som ett medel för avkoppling eller socialt umgänge. Snarare argumenterade han för att den här typen av teknologi ska betraktas som ett dominansmedel vars främsta effektivitet ligger i att den framstår vara just neutral.

När teven kommer att utgöra det främsta avslappningsmedlet under den tid av dagen som inte ägnas åt förvärvsarbete framstår den som ett neutralt hjälpmedel för att komma bort från vardagens plågoandar och in i en medierad drömvärld där vi, vilket Ien Ang (1985) på ett slående sätt har visat i sin studie av teveserien Dallas, får en möjlighet att känna igen oss eller på andra sätt njuta av och genom de konnotationer som tevemediets många gånger absurda overklighet sänder ut. Att betrakta denna informationskanal som neutral är farlig, hävdar Marcuse och understryker vikten av att den snarare gör människor till slavar med en reducerad eller helt borttagen inre frihet. Hans argument innebär att teknologin på sätt och vis koloniserar vår möjlighet till frihet och förmåga att kritiskt reflektera över samhället och dess strukturer. Vi har att göra med krafter som kontrollerar vår förmåga till reflektion och kreativitet och som därmed sömlöst vävs samman med de krafter som under arbetsdagen tar vår tid och fysiska kraft i beslag.

Marcuse såg dock en möjlighet att teknologin på mer eller mindre revolutionär väg skulle omvandlas till en mer humaniserad version istället för att fortsatt bidra till en förtryckets strömlinjeformning. Är det vad som har skett i dagens sociala medieklimat där var och varannan människa balanserar på gränsen mellan konsument och producent? Som jag förstår Marcuse var det inte teknologin i sig som betraktades som problematisk utan snarare det masskulturella innehåll som, i egenskap av ideologibärare, pumpades ut genom tevemediets kanaler för att på så sätt gripa tag i ett sista uns av upprorsanda inom oss. Om vi betraktar sociala medier i relation till hans resonemang blir det tydligt att medierna som sådana inte gör vare sig det ena eller det andra. De är vare sig goda eller onda och gör oss vare sig snällare eller styggare. När vi däremot betraktar medier – oavsett typ – i ljuset av det innehåll de medierar (för det är just vad medier gör) hamnar vi en annan situation. Kan vi då föreställa oss att  det finns en medieform vars innehåll (på sätt och vis är det väl dessutom själva innehållet som definierar mediet i sig) inte är invävd i och en bärare av ideologiska processer av dominans och hegemoni? Jag har svårt att föreställa mig det. Ännu svårare har jag att föreställa mig att människans socialitet i sin grund någonsin skulle kunna vara friställd från strukturell påverkan.

För att återgå till Adléns tanke att sociala medier gör oss till snälla och vänliga människor så kan vi konstatera att han säkert har en poäng om vi med detta menar att vi socialiserar i högre grad. Med tanke på att jag skriver det här inlägget har jag dock ett uppenbart problem med tanken att vi skulle bli snällare av sociala medier. Kanske är det just de positiva konnotationer av begreppet som jag anar? Jag föreställer mig att en ökad snällhet och vänlighet snarare är en fråga om att passiviseras och att ta ytterligare några spadtag i den ideologiska grav där vi i allt högre grad upplever oss vara fria genom att just inte vara det.

Sociala medier har förvisso ökat kontakten mellan (uppkopplade) människor men frågan är  vad det egentligen är som kommuniceras och vilket slags information som tillåts anta sociala former. Kan vi verkligen tala om att vi får en möjlighet att uttrycka oss och att förverkliga oss själva eller på annat sätt framkalla en ökad grad av godhet i ett kommunikativt sammanhang vars främsta kännetecken är att band upprättas mellan människor? Handlar det inte om att den mellanmänskliga kommunikationen och interaktionen rationaliseras och därmed antar former som präglas av yta framför djup? Det är inte svårt att se en koppling till de farhågor Georg Simmel (1978) såg med den moderna storstadens framväxt och utveckling mot att vara penningekonomins arena. Han antog att denna utveckling förde med sig en förändring i människors sociala relationer som i allt högre grad kom att präglas av likgiltighet, reservation och en något blaséartad attityd. Penningekonomin förutsatte en kalkylerbarhet och känslolöshet och den moderna storstaden kom på så sätt att fungera som en särskilt nivellerande faktor. Är det inte något snarlikt vi har att göra med i det sociala medielandskapet där vi på olika sätt tvingas ge en bild av oss själva som passar inte bara ett, utan flera (och ibland okända) sammanhang med tanke på den breda läsar- eller åhörarskara som lurar bakom hörnet. Vi kastar ut information om oss själva men vet aldrig vem eller vilka som agerar mottagare, hur informationen tas emot eller på vad sätt detta kommer att återverka på oss. Kanske är det också därför som vi ständigt jagar efter något nytt i det ständiga informationsflödet?

För en tid sedan snubblade jag över ett inlägg från bloggaren Lostlookout som på ett kärnfullt sätt ger en bild av den eviga jakten på nya intryck:

Klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick…….. och vart hamnar man…. ingenstans egentligen. Man klickar och klickar vidare. Ny bilder och texter. Ord, ord, ord. En färd med okänt mål. Men vart hamnar man och vad får man reda på? Vad säger deessa [sic!] texter och bilder. Inte mycket nytt. Det blir en drog. Man är fast i sitt egna begär av att vilja veta mer. Att vilja få reda på något som tycks vara undangömt, något som man tror ska uppenbara sig efter nästa klick. Men icke. Så vad gör man? Man klickar vidare.

Blir vi då snällare av sociala medier? Nej, det verkar inte särskilt rimligt. Men fallet tycks emellertid vara att jakten på det nya och på att upprätta relationer tycks vara en avgörande del av det sociala medielandskapets samspel. Vi strävar genomgående efter nya intryck men i kölvattnet av denna strävan följer att faktiskt innehåll och värde förefaller spela mindre roll än den typ av relationer som upprättas och i den omfattning det sker (jfr Dean 2010). Kanske finns det här en möjlighet att dra tydligare paralleller till Marcuses tankar än vad som inledningsvis verkade möjligt. Jag är kanske inte benägen att förstå sociala medier som ett dominansmedel men det går dock att ana tecken på att de fungerar som både möjliggörande och begränsande i sina funktioner. Vi får en möjlighet att etablera relationer till andra men sugs samtidigt upp av jakten på relationerna och för att få bästa möjliga jaktlycka krävs kalkylering och rationalisering av relationsskapandet.

Detta blogginlägg är en del av en tankeprocess. Jag försöker just nu utveckla ett sätt att resonera kring nätbaserad interaktion och att sätta den här typen av mikrosociologiska skeenden i relation till mer makroskopiska samhällsförändringar. I ett framtida blogginlägg kommer jag att skriva om begreppet interpassivitet som ger oss en bild av hur interaktion på nätet inte nödvändigtvis är vad vi tror att den är.

Lästips

Ang, Ien (1985), Watching Dallas : soap opera and the melodramatic imagination. London: Methuen.

Dean, Jodi (2010), ‘The Real Internet’, International Journal of Žižek Studies, 4 (1), http://zizekstudies.org/index.php/ijzs/article/view/242/322.

Marcuse, Herbert (1964), One-dimensional man : studies in the ideology of advanced industrial society. London.

Simmel, Georg (1978), The philosophy of money. London: Routldege & Kegan Paul.

Taggar: , , , , , , ,

« Äldre inlägg

Better Tag Cloud